30 Oktober

Dick Wåhlin

A website about Photography, Genealogy and my trips to Sri Lanka and Uganda to study aid projects

En hemsida om Foto, Släktforskning och mina resor till Sri Lanka och Uganda för att studera biståndsprojekt

 

30 Oktober 2013

 

Träning inför en eventuell roll i en kommande Walt Disney film, helt fantastiskt grönt landskap samt ännu fler fältbesök och avslutningsviss även "Mitt Afrika"

 

Vaknade som vanligt efter 6h och 45 min och då var klockan ganska prick sex på morgonen. Gick då ut för att fånga morgonljuset med min kamera. Eftersom jag var ensam ute så tidigt så kunde jag också ostört träna lite inför en eventuell framtida filmroll. Jag sprang nämligen runt och jagade små fina gula fåglar som heter Quella birds för att fånga dem på bild. Dessa små fåglar har små bon i form av nästen som ser ut som bollar som hänger ner från träden över den lilla sjön utanför hotellet. Faktiskt så lyckades jag riktigt bra med mina bilder. Därför kan jag nu också säga det att om Walt Disney skulle vilja spela in en ny film där fotografen lyckas bättre än vad Kalle Anka gör i filmen som sänds på Julafton så är jag nu beredd att ta den rollen efter dagens intensiva träningspass i att fotografera fåglar.

 

Vårt första Fältbesök idag var på ett Kooperativ som organiserar Mjölbönder huvudorganisationen heter: SHEEMA DAIRY AREA COOPERATIVE ENTERPRISE och består av sex kooperativa medlemsorganisationer som i sin tur tillsammans har 750 medlemmar varav 215 är kvinnor. Efter ett möte som inleddes med en bön för att välsigna mötet började ordföranden att presentera hur de arbetar och vilka utmaningar de står inför.

 

Därefter åkte vi på skumpiga vägar upp till ett av Medlemskooperativen som samlar in mjölken från bönderna och sedan transporterat den till huvudkooperativet, det som vi besökte först idag på morgonen. Här organiserade man 108 medlemmar som levererar ca 700 liter mjölk om dagen. En ko producerar i genomsnitt 5 liter mjölk per dag, men variationen är stor, mellan 1 till 10 liter per dag. Här fick jag också känna på utmaningen i att vara en "Musungo" med en kamera i handen som ser dyr och exklusiv ut för innevånare i byarna. Innan vi gick in till mötet med styrelsen för kooperativet kom en man fram och ville tala med mig. Jag sa att de väntar på mig på ett möte och gick in i byggnaden snabbt eftersom jag kände att stämningen inte var så vänlig som vid andra tillfällen. När jag kom ut från mötet så stod han utanför och väntade på mig och skulle absolut prata med mig. Han var påverkad av något och ville berätta om hur svårt han hade det och att hans hustru led svårt. Jag bidrar gärna till att minska lidande men jag vet också att det gör man allra bäst genom en biståndsorganisation och inte att ge en enskild person pengar som dessutom troligen bara skulle använda pengarna till att berusa sig ännu mer. Vilket också i sin tur bara skulle leda till att hans hustru får lida ännu mer. Jag fick väldigt bra support av Patrick som distraherade mannen ett stund så att jag snabbt kunde gå till Jeepen och låsa bildörren ordentligt.

 

Vi besökte också en så kallad SACCO som är ett Spara- Låna kooperativ. Herbert Ahimbisibwe som är manager för Shuuku Co-opertative Savings & Credit Soc. Ltd berättade stolt om verksamheten men även om sina utmaningar med bl.a. höga hyror för deras sex olika kontor runt Mbarara. Men det handlade också om att det saknas kultur bland befolkningen i att spara pengar för framtida behov hos olika institutioner och därför sparar de flesta som har denna möjlighet "i madrassen" istället. Antalet bedragare ökar också vilket givetvis försvårar deras verksamhet. Shuuku Co-operative Savings o Credit bildades 1997 och har idag 4 835 medlemmar. Räntan för lån är även här 2,5 procent per månad precis som i Kampala. På insatta pengar som låses ett antal månader så kan man få 1 procent i ränta per månad. Sparandet i banken uppgår idag till nära 1,7 milj. Skr. Lånestocken uppgår till ca 3,4 miljoner Skr.

 

Dags för lunch och ännu än helt ny erfarenhet för mig, nämligen den att utöver mos tillverkad av Matbaner så serverades en gryta med Getkött. Det smakade riktigt bra. en tydlig köttsmak med lite mer sötma än nötkött.

 

Efter lunchen påbörjade vi resan mor vår Safari Lodge i Queen Elisabeth National Park. Efter ca halva vägen stannade vi vid ett kooperativ som handlade med Bananvin och Honung. Nyabubare Area Cooperative presterades med stor inlevelse av verksamhetens Business Manager Mugabe Sulait.

 

Längs vägen gjorde vi också många stopp för fotografering av helt fantastiskt underbara vyer av gröna berg och dalar med Te-plantager. När vi sedan såg skyltar med varning för Elefanter så förstod vi att vi närmade oss National Parken. Glädjen blev också jublande stor när vi också fick se den allra första vilda Elefanten vandra från vägen in mot solnedgången viftande på sina öron.

 

Jag minns så väl känslan jag hade när jag såg filmen Mitt Afrika för första gången, den som handlade om Karen Blixens liv i Afrika. Precis samma känsla känner jag just nu inför det faktum att vi i morgon ska ut på Safari och få se ännu mer av Afrikas vilda djur. Vi färdas nu de sista milen i solnedgång och ser fram mot lite mat och sedan 6h och 45 min sömn innan morgondagens äventyr.